Det är inte den globala uppvärmningen resebolaget Kilroy varnar för när de säger ”go before it’s to late”. Istället vill de att man ska se världen innan man är gammal och grå. Att man ska uppleva full moon parties på Ko Pang Yang istället för bridgeturneringar på Allure of the Seas.
Just nu håller vi på och tittar på var i världen vi vill bo. Då upptäcker vi att Kilroys slogan har en ytterligare dimension. Som ungdom har du lättare att få arbetstillstånd i en mängd olika länder. Flera länder, bland annat Australien och Kanada, har ett s.k. Youth Exchange Program vilket ger en automatisk rätt att jobba i landet i ett år om man är under 30. Har man passerat den magiska ångestgränsen stängs den dörren. Den 22 mars 2011 kommer alltså mina val av bostadsort i världen att begränsas.
När en dörr stängs öppnas en annan, är ett ordspråk som gäller även för visum och arbetstillstånd. De flesta länder i världen har inget emot att utföra lite brain drain och välkommnar välutbildade till landet. Ett krav för att flytta till Australien, Kanada och USA är en god utbildning.
Om du pluggat och skaffat en god utbildning kommer du upptäcka att fler dörrar öppnas för dig än de på den lokala arbetsmarknaden. Du är även välkommen att flytta till andra länder.
Heta tips alltså: Åk innan det är för sent, eller skaffa en god utbildning och åk när du känner för det.
Vill du veta mer om olika länders visum rekommenderas sajten: Allavisum.se.
Förmiddagen ska vi viga åt jobb och plugg. Efter lunch ska vi gå och hämta några böcker som har kommit till ett kontor här på Malta. Sen ska vi, någon gång under eftermiddagen, förbi Johanna och Erik som är så snälla och lånar ut madrasser till oss. Vi tänkte försöka få hit dem med en taxi men vi får se hur det går..
Kom precis på att jag har lite fler bilder från Mdina som jag kan passa på att lägga upp senare idag. Här har ni Tore på restaurangen Fontanella i Mdina så länge
Efter en lång dag inomhus (för min del då, Tore lunchade med en blivande kund så han var ute en sväng) så gick vi en promenad bort till Manuel Island och tillbaka. Skönt att komma ut och få frisk luft tänkte jag skriva, men luften är då verkligen inte frisk här på Malta haha. Avgaser överallt.
Nu har vi precis ätit middag, pannkakor blev det :-)
Och nu har min snälla pappa fixat en ny kamera som skickas ner med Natti och Madde som kommer på onsdag, åh vad glad jag är för det! Det är nämligen så att teknikprylar är betydligt dyrare här nere på Malta så därför är det bättre att få en levererad från Sverige!
Eftersom jag inte har tillgång till någon kamera för tillfället så lägger jag upp en skön Alicia Keys-låt istället för bilder!
Igår var vi och såg Easy A. En ganska klassisk High School film med 22-åringar som försöker se ut som om de var 16. Filmen var underhållande och rekommenderas.
När vi kom ut ur biografen och tittade på reklamaffischerna fick vi oss en liten kulturchock. Filmen har 16-årsgräns på Malta! Förmodligen för att den driver ganska friskt med sex och framförallt religion. Ett genomgående tema i filmen är att kristna personer framställs som korkade och onda. Enligt en maltesisk vän till oss som jobbar inom tv-branschen här är censuren riktigt hård mot kritik mot kyrkan.
I USA har Easy A 13-årsgräns som motiveras med att filmen är fylld av fula ord (som ”fuck” och ”twat”).
I Sverige bryr vi oss varken om sex, hån av kristendomen eller fula ord. När filmen går upp på biograferna i Sverige om ca en månad saknar den åldersgräns och är barntillåten.
Söndagens High School-film blev ett bevis på att åldersgränser är kulturellt betingade och inga objektiva sanningar.
Måndag den 22 november. Det är sol och klarblå himmel ute, men det blåser lite. I lägenheten är det lite kyligt. Det blir ibland faktiskt kallare inomhus än ute, vilket man som svensk tycker är konstigt men det beror bl.a på att de inte har någon isolering i husen här nere på Malta.
Jag sitter i alla fall just nu och pluggar och Tore har precis givit sig iväg på ett möte med en potentiell kund i Sliema. Tvättmaskinen går och det är snart tid för lunch.
Portomaso marina. Vädret idag är likadant som när denna bild togs.
I lördags åt jag middag med Sebastian som driver ett företag här nere. Vi satt länge och pratade om gemensamma intressen och delade erfarenheter med varandra. Vi åt på en brasiliansk restaurang som hade köttbuffé. Ni som läst mitt tidigare inlägg om Brasilien och att jag är köttoman förstår alltså att jag gillade maten. Tack vare bra sällskap blev kvällen en succé.
I morse slog det mig. Det bästa med att flytta till nya platser och att resa runt i världen är alla intressanta möten med andra människor. När man rör på sig i världen träffar man betydligt fler nya människor än om man stannar på samma plats hela tiden. Att få ta del av dessa personers tankar, idéer och erfarenheter är otroligt kul och givande.
För er som också tycker att möten med andra människor är intressant kan jag rekommendera Jonas Larssons blogginlägg: Människor vi mött. Jonas gör som vi, arbetar via nätet och reser i världen. Just nu befinner han sig tillsammans med sin flickvän i Indien.
Igår åt vi som sagt middag med Jennyh och Fredrik på Wagamama som är en japansk ramenrestaurang. De har ät två betala för en hela november och eftersom vi ännu inte varit där tyckte vi att det var dax att gå dit. Jag beställde chicken teriaki med ris och jag tyckte väl att det var sådär, kycklingen var inte filé direkt (som jag vill att den ska vara). Tore valde en nudelrätt med biff och den var väldigt god!
Efter middagen gick vi bort till Eden Cimemas, biografen här på Malta och såg Esay A, en high school film. Vill man se en komedi och är sugen på high school så kan både jag och Tore rekommendera denna film, den var faktiskt bra!
Bilderna nedan är tagna med Tores mobilkamera, därav bildkvalitén..
WAGAMAMA
Tråkigt med så dåliga bilder, men kankse bättre än inget, jag vet inte?
Idag har varit en lugn och slapp dag. Vi sov länge, gick till PV för att fråga efter kameran (den var såklart inte där), åt lunch ute och har suttit och slösurfat lite (jag har läst en del kamerarecensioner). Nu ska vi snart göra oss klara för att gå ut och äta middag och gå på bio med Jennyh och Fredrik.
Eftersom jag inte har nån kamera längre får det bli en bild som redan varit med en gång på bloggen.
När jag för ett år sedan berättade för en vän att jag ville resa runt i världen och arbeta på distans, att jag ville bo där det var varmt och soligt istället för där det var slaskigt och kallt, då reagerade hon med att säga ”Ja, drömma går ju”. I en ton som angav att hon inte trodde att det var möjligt. När jag frågade vad hon menade frågade hon mig om jag tyckte att jag var realistisk.
Ja, det går att drömma om allt möjligt. Men det är viktigt att drömma. Om man inte har en dröm kommer man aldrig kunna ha ett mål. Utan ett mål kommer man aldrig ta sig någonstans.
Istället för att uppmana folk att vara realistiska bör vi uppmana dem att drömma!
Barn är väldigt bra på att drömma. Vi säger till dem att de kan vara precis vad som helst när de växer upp. Till vuxna säger vi precis tvärtom. Vi säger åt dem att sluta drömma och vara realistiska istället.
Vid vilken ålder bedömer vi att någon ska sluta drömma och börja vara realistisk? Och hur har vi kommit fram till den åldersgränsen?
Om vi vill att vuxna ska vara realistiska och inte drömma, varför uppmanar vi barn att drömma?
Varför har vi inte barnböcker som de här:
Om jag för ett år sedan inte hade en dröm om att arbeta på distans och bo i ett varmt och soligt land hade jag inte varit här idag. Om jag istället för att drömma hade varit realistisk hade jag just nu arbetat på ett stort företag i Sverige och varit deprimerad över mörkret och slasket.
Tack vare min dröm för ett år sedan är jag idag på soliga Malta.
Jag kan väl börja med de goda nyheterna och de är att jag hade jättekul igår! Kvällen började på Hugo’s med middag och drinkar med Malin, Manilla och Danielle. Kej dök upp vid 23-tiden och sen kom Jenny och Johanna förbi en sväng. Tore och Sebastian anslöt också lite senare. Vi stannade alla på Hugo’s ett tag och sedan gick vi vidare till Native. Det blev inte så mycket dans men många trevliga långa samtal :-) Jag och Tore var hemma vid fyra-tiden.
Nu till det negativa och det är att min kamera kom bort igår. Jag är så himla ledsen över det, både för kamerans och för bildernas skull! Speciellt för bilderna. En kamera går ju att köpa men bilderna får jag inte tillbaka. Jag är ganska säker på att den blev snodd och jag vet att de hände i slutet av kvällen, strax innan vi skulle gå hem!
Bilderna har jag fått från Malin och lånat av Johanna. Tror jag kan få tag i några fler bilder i veckan så då får ni se mer från kvällen! Åh det är tråkigt att jag inte har kvar mina egna bilder :(
Manilla och jag på Hugo’s. Drinkarna är Kiwi frozen daquari.
Danielle, jag och Malin.
Jenny, Manilla, Johanna
Danielle och Tore på Native.
Jag måste skaffa en ny kamera illa kvickt i alla fall. Snälla hjälp mig med tips på bra kameror! Jag funderar på en Panasonic Lumix som jag hade, en Nikon eller en Canon, vad tycks?
Nu ska vi gå till bargatan och leta, inte för att jag tror att vi kommer hitta den men det känns bättre om man gjort allt!
Hej!
Jag heter Sara och är 24 år. I september 2010 flyttade jag och min pojkvän utomlands. Vi har bott på Malta i snart två år med en avstickare till Thailand tre månader våren 2011. Vi medverkade då i Paradise Business Camp på Koh Chang och i Kamala, Phuket. Här kan du läsa om livet på Malta, hitta en del information om Thailand och följa mig i mina studier utomlands på distans.
Jag har en kandidatexamen i företagsekonomi med inriktning på marknadsföring och läser nu till fastighetsmäklare på distans. Min pojkvän är civilingenjör i industriell ekonomi och driver nu eget företag. Tidigare bloggade vi båda två här men nu är det främst jag som bloggar om vardagen här på Malta. Min pojkväns blogg hittar du här: torefriskopp.se
