I natt åkte vi buss, i 13 timmar, från Phuket upp till Bangkok. Här ska vi vara de fem sista dagarna innan vårt flyg tillbaka hem till Malta på tisdag.
”På tio poäng; vi lämnar regnig hockeyö bakom oss, åker norrut, med siktet insällt på inställsam gastronom”
Vi köpte biljetter av ett bolag som kallade sig för ”V.I.P busses” och de skulle ha 36 stolar på bussen. Det visade sig dock vara 50 stolar och ”VIP” var ett taget namn och inte en beskrivning av kvaliten på bussarna. De var gamla, slitna och trånga.
Under turen fick vi genomlida Thailändsk TV-underhållning på högsta volym. Vi satt precis bredvid högtalarna och led därför extra mycket när TV-publiken tjöt av skratt till vad som verkade vara en blandning av Stefan & Krister och 24-karat.
Efter TV-underhållning, en thailändsk långfilm (en komedi om en Thailändsk lönnmördare som lider av för tidig utlösning) blev det äntligen tyst i bussen. Vi såg en film på datorn och sov. Sen vaknade vi av att se Bangkoks siluett utanför fönstret.
Nu kan vi alltså stryka ”åka olidligt länge i en buss” från vår bucket list.
//Tore
”en blandning av Stefan & Krister och 24-karat”
hahah, måste varit en hit! :-D
Det var faktiskt ganska kul när de spelade gigant-memory.
Det var det enda jag förstod något av också :)
[...] fort vi klev av bussen i Bangkok var det en massa taxichaufförer som ryckte i oss. De frågade vart vi skulle, vi visade upp [...]