RING RING RING, mitt i natten vaknar jag och Sara av ett larmliknande ljud. Vi sov i vår gamla lägenhet, på nedersta våningen och somnar snabbt om igen. RING RING RING RING vaknar vi av igen. Vi tror att det är tvättmaskinerna, som står vägg i vägg med vårt sovrum som låter. Arg över en så korkad larmsignal går jag upp för att kolla. Det visar sig att maskinerna är avstängda och tysta.
Då låter ljudet igen, RING RING RING RING RING, fem gånger den här gången. Sen hör jag hur någon bankar. Ljudet kommer ifrån hissen. Då förstår jag. Någon sitter fast.
Tillsammans med en fransman i huset får vi kontakt med damen i hissen. Hon var glad över att höra att det fanns människor utanför. Vi försöker ringa hyresvärden, husansvarige och vaktmästaren. Alla ligger och sover. Vi frågar damen i hissen om det står något nummer där. Hon säger att det gör det men att hon inte har en telefon. Vi får nummret, ringer och 10 minuter senare kommer det en sömndrucken maltes. Han går ner i källaren och slår av en stor strömbrytare, väntar en minut, sen slår han på den igen. Nu fungerar hissen.
Ut kommer en rädd och väldigt tacksam lettisk tjej. Hon skulle till sin pojkvän några våningar upp. Pojkvännen, som ovetandes sov igenom hela dramat.
Maltesen visade mig sen hur man rebootade hissen. Han hoppades nog på att slippa bli väckt nästa gång.
//Tore